Det känns som att vi har ett hemligt förhållande. Vi ses bland folk utan att uppmärksamma varandra alls. I själva verket går vi och trånar och längtar efter att få stänga in oss ensamma en hel dag med bara ett badkar och en säng. Ingen vet. Det blir mer spännande så.
Vi var ett par för länge sedan, men bråken tog kål på oss. Det är bara passionen som består.
Att sitta på varsin sida om bordet och tillsammans göra slut på en lång relation. Men man gör det så finkänsligt att det känns som första dejten. Blickar möts, varje ord möts av en nickning, en gäspning ursäktas och en tystnad känns pinsam igen trots att man delat många tystnader tillsammans. Ska det vara så? Eller ska man kasta glas i väggen, dra upp varandras svagheter och förolämpa varandra i samma takt som regnet slår på taket? Hur gör man slut? Får man fortsätta ha sex efteråt eller ställer man bara till det för sig själv då? Drar man ut på lidandet? Eller erkänner man att man kan dela säng men inte vardag med den man älskar?
